Vad är god journalistik i traditionella medier och sociala medier? Hur väl efterlevs de nio punkter som Rosenstiel och Kovach skriver om i sin bok?
Journalism's first obligation is to the truth.
Its first loyalty is to citizens.
Its essence is a discipline of verification.
Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
It must serve as an independent monitor of power.
It must provide a forum for public criticism and compromise.
It must strive to make the significant interesting and relevant.
It must keep the news comprehensive and proportional.
Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.
Jag har svårt att uttala mig om sociala medier eftersom jag är ”gammal och mossig”. Jag har aldrig läst någon blogg annat än de bloggar vi är ”tvingade” att läsa i kursen och den blogg som mina barns förskola har. Jag har aldrig twittrat. Jag skaffade ett Facebookkonto nu i veckan bara därför att en förening som jag är ordförande för har skapat en Facebookgrupp och jag behöver se vad som skrivs där. Jag har alltså minimal personlig erfarenhet av sociala medier.
Däremot är jag medveten om att de sociala medierna en stor källa till information för många och att detta ställer nya krav på dagens journalister. Som Rosenstiel och Kovach skriver: ”The new journalist is no longer deciding what the public should know. She is helping audiences make order out of it.” Det är inte längre tidningar, radio och TV som bestämmer vilka nyheter som är värda att publiceras utan så länge som det finns någon med tillgång till internet som tycker att en sak är värd att skriva om så kan hela världen ta del av informationen. Det är en utmaning för de traditionella medierna att fortsätta att bedriva god journalistik och utnyttja de sociala medierna på ett bra sätt.
En av de riskerna med de sociala medierna är att vem som helst kan skriva vad som helst. Det finns ingen kontroll att det som skrivs är sant. Detta är något som Hovet just nu drabbats av. På www.dagensmedia.se kan man läsa att någon skapat ett Twitterkonto i Hovets namn där sanna uppgifter blandar med osanna. Många av de som följer mikrobloggen är enligt notisen journalister.
http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article429761.ece
Detta är antagligen bara ett exempel på hur någon medvetet manipulerar läsarna till att tro att en text är sann.
Med anledning av det uppmärksammade trippelmordet i Härnösand nyligen finns en mycket intressant diskussion i Medierna i P1. Rubriken är: Framflyttade gränser för namnpublicering. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programID=2795&sida=2 Programmet diskuterar bland annat hur sociala mediers publicering av uppgifter påverkar de traditionella medierna. Citat från programmet: ”Den gamla offentligheten – de traditionella medierna är en krympande del av den totala offentligheten och det är där man begränsas av branschens etiska regler, medan den offentlighet som växer – de sociala medierna – saknar etiska regelverk.”
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin säger att:” Över tid så menar jag att den här nya offentligheten kommer att påverka var de etiska reglerna för namn- och bildpublicering dras.”
Min slutsats är att det finns en fara med de sociala medierna eftersom de saknar ett etiskt regelverk för god journalistik. På de sociala medierna är det lätt att publicera tyckande och spekulationer som av andra uppfattas som sanningar. Det är också enkelt att medvetet sprida falsk information. De sociala medier ställer högre krav på läsaren än de traditionella medierna eftersom läsaren alltid kritiskt bör granska texten för att avgöra om den är sann eller inte.
Hej!
SvaraRaderaKul att läsa ett blogginlägg från någon som inte alls är lika insatt i de sociala medierna som vissa andra. Jag håller med dig helt och hållet i ditt inlägg. Helt plötsligt kan vem som helst publicera vad som helst som inte behöver vara sant eller eller publicerat av rätt person. Allt eftersom denna typ av publicering ökar krävs det att vi läsare är oerhört kritiska.
Bra jobbat!
/Eva Didriksson