Etik i medierna - Blogguppgift B

Att namnge eller inte namnge?

Att publicera eller inte publicera?

Dessa frågor måste en journalist ofta ställa sig, speciellt i samband med brott och olyckor. Att frågorna inte har något självklart svar blir uppenbart när man lyssnar på radioprogrammet Medierna från den 31 januari 2009. Inledningen av programmet ägnas åt en diskussion om olika tidningarnas publicering samband med mordet på en homosexuell man i Malmö före jul 2008. Strax efter mordet häktas en 15-åring och en 17-åring misstänkta för mordet och det är då som de publicistiska svårigheterna börjar. Hur mycket ska/bör media avslöja om de häktades bakgrund?

Aftonbladet väljer att berätta att de häktade tillhör samma religiösa församling. I radioprogrammet sägs att Aftonbladet berättar detaljerat om pojkarnas bakgrund och att den ene pojken har en blogg med extrema åsikter. Jag har försökt hitta denna information på nätet men inte lyckats. I radioprogrammet Medierna försvarar Aftonbladets ansvarige publiceringen av pojkarnas bakgrund med att ”samtliga religiösa samfund har en ansträngd relation till homosexuella” och att tidningen poängterar att det hittills inte framkommit någon koppling mellan de häktade pojkarnas religiösa övertygelse och den mördade mannens sexuella läggning.

Sydsvenskan, som har en lång tradition av försiktighet när det gäller publicering av personuppgifter, väljer att vara mycket restriktiv med det man skriver om de häktade pojkarna.

Kvällsposten berättar att den äldre pojken pojken har en blogg med ”extrema åsikter” men man går inte in på vad dessa extrema åsikter går ut på.

Gaynyhetssajten QX vinklar nyheten till att det skulle kunna vara ett hatbrott mot homosexuella.

Efter att jag lyssnat på programmet bestämde jag mig för att googla på orden “homosexuell”, “mord” och “islam”. En av de första träffarna kom från sidan Politiskt Inkorrekt, som säger sig berätta: “sanningen framförallt”. På denna sida finns förutom namn och födelsedata på pojkarna och en noggrann genomgång av tingsrättens dom också en diskussion om hur media har speglat fallet. En annan sida som jag också fick träff på var Nätverket mot politisk korrekthet som gör ”Ett försök att rädda Sverige genom att informera om verkligheten (till skillnad från vad svensk media gör)”

Dessa sidor är gjorda för att smutskasta personer av utländskt ursprung och man kan bara undra hur många det är som läser dessa sidor. Det är otäckt att oskyldiga riskerar att anklagas på sådana här sidor eftersom de personer som besöker dessa sidor troligtvis är ute efter att hitta motiv till begränsa invandringen till Sverige. I fallet med mordet i Malmö visade det sig tillslut att det var de häktade pojkarna som dödat mannen, men i många fall är det säkert oskyldiga personer vars identitet avslöjas.

Enligt min åsikt bör media vara mycket restriktiv när det gäller att publicera personuppgifter, speciellt när det gäller unga. Även information som kan användas för att skapa motsättningar, så som religiös tillhörighet och sexuell läggning, bör inte publiceras.

När det gäller publiceringen i NWT av bilden på mannen som misstänktes för överfallen på bussarna anser jag att det var det var befogat att publicera bilden. Detta eftersom mannen på bilden identifierats av ett av offren och eftersom det även fanns risk att fler kvinnor skulle bli överfallna. NWTs ansvarige utgivare säger i en ledare ”Att tidningar väljer att publicera bilder på misstänkta gärningsmän i syfte att varna allmänheten eller identifiera misstänkta är på inget sätt unikt.” Källa: http://nwt.se/asikter/ledare/article586613.ece . Efter att en film från bussens övervakningskamera visats i TVs efterlyst fick polisen in tips som ledde till att mannen greps. Han nekade till brott men dömdes av tingsrätten till 1års fängelse eftersom det fanns starka bevis mot honom.

Även om det i vissa ytterst speciella fall kan vara befogat att publicera bilder på misstänkta brottslingar vill jag avslutningsvis påminna om att det är domstolarna och inte media som ska döma brottslingar!